-jjolknngg

Känns som en stor tyngd lyft från mina axlar. Nu har massvis av problem ute ur världen, då nästan alla problem jag besvärade mig över inte ena var mina. Men det svåra när det blir såhär har alltid varit att släppa taget och inte tänka och oroa sig. Jag oroar mig för honom förmycket. Mammar efter honom. Det vill jag inte. Och hur jag än försökt har han aldrig riktigt velat ha min hjälp eller tagit emot den.

Svamlar. Är trött. Ska nu göra det enda jag gör numera: läsa. Godnatt.