The end.

Markus och jag har gjort slut. Det känns konstigt. Igen. Men allting händer en sista gång, livet är sånt. Man undrar när det ska bli, och så blev det nyss. Vidare vidare, utan vidare.

Har inte gråtit en droppe över detta men känner mig ganska tom fast jag visste att det skulle bli såhär. Jämt. Han är för trasig för att hålla fast utan uppbehåll och jag orkar inte längre stanna upp och vänta.

En dag ska jag må bra.