Nellies blogg



30 år. Bor i Lindesberg, Örebro län. Är online nu.

Nellie

Senaste inläggen

Någon som kommer ihåg mig?
30 april kl. 21:12
Hej ec
18 oktober 2017 kl. 11:52
Hej
10 juli 2017 kl. 00:33
Skit
5 juli 2017 kl. 23:24
Åååååå ( cw tmi personligt skit)
4 juli 2017 kl. 01:34
Drunknar
2 juli 2017 kl. 23:30
Asså kolla hur sjukt???
1 juli 2017 kl. 20:43
Fucking hatar mitt liv
30 juni 2017 kl. 21:02
Dålig
30 juni 2017 kl. 00:53
On the other hand
27 juni 2017 kl. 00:14
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Satan. Civilstatus: Upptagen
Läggning: Inte valt
Intresse: Poesi
Bor: Själv
Politik: Feminist
Dricker: Vin
Musikstil: Allt
Klädstil: Hippie
Medlem sedan: 2008-11-10

Sa ju upp mig

Satt i en-två timmar och ringde. Ca 50 samtal blev det så blev jag så frustrerad så: frustrerad->upprörd->panik->kan ej andas->gick till toan och grinade. Funderade ett tag, hyperventilerade, hatade mig själv. Kom sedan fram till att detta ej skulle funka då det blir såhär pga borderline, humörsvängningar blabla, så det skulle ju inte bli bättre på hundra år ifall jag fortsatte kämpa. Skulle bli likadant fler gånger.

Pratade med chefen, råkade frustationsgrina inför honom (han är typ en sten, om ni fattar) så skämdes extra mycket. Han ville ha kvar mig och blev besviken då han hade stora förhoppningar på mig och så. Men så gick jag därifrån och pratade med mamma i tele och grinade ännu mer. Fick nåt jävla anfall också. Var helt darrig efter. Hatar när jag får sånt helt out of the blue.

Detta blev nog pga: folk lyssnade inte ens, bara la på, "ejinteesserad*läggerpå*", nån var arg och skrek och svor. Kom då på att jag aldrig skulle palla det. Jag är för instabil. Oxh så blev allt värre pga press som kom eftersom alla hade så höga förväntningar på mig och var säkra på att jac skulle bli en av de bästa säljarna. Skit alltså.

Men är inte upprörd, ledsen eller någr nu i efterhand. Det gick över strax efter jag kommit hem. Är bara besviken eftersom jag trivde på mycket med människorna där. Det gör jag ju aldrig annars. Men jaja. Det kommer fler chanser till andra jobb.


Logga in för att kommentera
andypandy Tjej, 29 år

Jobbade typ 2-3 månader som telefonförsäljare och jag mådde så dåligt av det att jag hade mardrömmar om det varje natt och fick ont i magen av att det snart var helg igen (=jobb). Mår fortfarande dåligt när jag tänker tillbaks på det men jag var verkligen i behov av pengar. Men aldrig igen, säger jag bara...

izzieblue Tjej, 31 år

Förstår känslan. Var på någon 2-dagars utbildning (testa på dagar-ish). Dock så hade jag problem med att fortsätta försäljnings-manuset och det blev typ svart i huvudet och jag visste inte vad jag skulle säga och kände då att säljaryrket inte var något för mig. Jag jobbar hellre som städare än säljare.

Nellie 30 år

Alltså grejen var att det passade perfekt egwntligen, och därför blev jag så sjukt besviken på mig själv. Jag kunde allt till punkt och pricka innan jag började ringa (utbildning på två dagar) och var sjukt vass på test-rollspelen osv. Alla var imponerade. Men det var frustrationen. Att de bara slängde på, en efter en bara efter jag presenterat mig. Är tvärsäker på att jag hade blivit en bra säljare, men fungerar inte med telefon nu när jag är som jag är. (Lät skrytsamt men är inte alls så haha)

Snopp 31 år

Förstår dig _så_ mycket hörru, telefonförsäljare säger ballmos. Säljare överlag suger ballmos. Jag sa upp mig efter fem dagar som telefonförsäljare, mådde dåligt från dag ett. Arbeta inte med sälj om du inte vill bli utskälld och må röv varje dag, hellre arbetslös än säljare!

Silver Tjej, 31 år

Jag har haft jättesvårt att tänka mig kunna arbeta under mitt liv, fick t.o.m sjukskriva mig från skolan i ett halvår pga mitt psyke. Men nu har jag funnit ett arbete som jag älskar. Hade aldrig kunnat tro att jag skulle trivas med att arbeta med människor. Kämpa vidare och sådant, du lär finna ett jobb du klarar av!