Day 01 - Your current relationship.

Japp, det är då med min gubbfjärt Blutverlust. Ja, det finns väl ganska mycket att säga på denna fronten antar jag, men ska kanske försöka att inte skriva en hel bibel denna gång, brukar ju ofta sluta så för min del.

Hur som helst, jaa. Markus och jag blev tillsammans 10 Maj år 2009. Med andra ord så blir det fem år nu i Maj. Vi har dock haft våra "tillfälliga avbrott", träffat andra emellanåt, dock har det främst vart Markus som träffat andra. Sedan har det alltid slutat med att vi blir tillsammans igen.

Vi har sårat varandra en hel del igenom åren, Markus och jag. Och vi har även sårat andra personer som blivit inblandade, och det är ju faktiskt väldigt dumt, men det har aldrig varit menat att det ska ha blivit som det blev. Markus och jag har något konstigt band, verkligen. Det försvinner aldrig. Trots att vi känt emellanåt att det inte fungerat, trots att jag känt att han förtjänar någon bättre och därför lämnat någon, så har det alltid varit detsamma.

Jag har verkligen älskat honom sedan jag träffade honom första gången. Det är helt underligt hur man kan komma så nära någon som Markus och jag har gjort. Han är det viktigaste i mitt liv, utan tvekan. Och det är den enda anledningen till varför jag förlät honom för det som hände nu för någon månad sedan. Den enda anledningen. Och jag vet att Markus älskar mig. Jag vet att jag är det viktigaste i hans värld.

Sedan har ju Markus och jag pratat igenom hela den där händelsen privat, också. Jag har fått svar på allt jag undrat, i princip. Han har förklarat allt, så gott det går, och det har jag nöjt mig med. Jag har inte förlåtit honom, och jag kommer inte förlåta honom, men jag har valt att gå vidare ifrån det ändå. Det är det värt.

Jag har varit en jävla fitta mot honom, det vet jag. Låter löjligt att skylla på det, men det är pga min Borderline. Blir ett jävla missfoster pga den, och jag kan inte hjälpa det. Dock har jag blivit mycket bättre nu på senare tiden.

Markus och jag har sedan vi var i princip barn, varit tillsammans, spenderat vår tid tillsammans, älskat varandra. Det är det enda i den här världen som vi vet, och det enda som känns rätt och är rätt. För mig går det inte att sluta älska honom, fast jag har försökt. Jag kan helt enkelt inte tänka mig ett liv utan honom.

Det liv jag vill ha, det är med min Markus. Jag vill ha framtiden som vi alltid planerat. Ett litet hus, en chowchow, några katter, och en unge eller två, en vacker dag. Jag vill ha allting. Och jag kan inte tänka mig att ha allt det där med någon annan. Jag kan inte.

-------

Bakade in en snabbförklaring om Markus och min återförening med, som ni såg. Orkar inte göra något mer välutvecklat på den fronten, tyvärr. Men hoppas ni fått ut något av det i alla fall.