BLÄ

Satt och klickade runt på lite olika skoluppgifter, läste och sådär, försökte ordna upp lite i skallen och planera. Medans det kliade det lite vid tinningen så gned lite där, fortsatte med skoluppgifterna. Efter fem-tio minuter så tittar jag ner mot bröstet och magen, av någon okänd anledning.

Där ligger en asäcklig, stor, rentav vidrig liten insekt. Gulgrön med stora, helt transparenta vingar. Börjar hyperventilera, skrika och sådär, upprepar: "Hjälp, hjälp, hjälp mig, Markus, Markus, hallå, hjälp, kom hit, hjälp, Markus" i panik, helt fastfryst och usch.

Min fina Markus kom i alla fall till min undsättning och räddade mig från det vedervärdiga odjuret. Och jag satt och grät lite, så kom han och kramade mig och lugnade mig. Gosen. Så fin. Usch. Är så töntig, tycker ni säkert. Men na. Är så brutalt rädd för insekter. Jag hatar de små jävlarna.

Och kom ju även på att det var den lille jäveln som var och kittlade mig i ansiktet också. Vet ju att det kändes som något föll från stället jag kliade innan, men jag gav liksom ingen vidare notis till det då. Tills jag förstod sedan, att det var den som var i mitt ansikte. Och det gjorde ju inte direkt saken värre.

UÄH, kliar i hela ansiktet, hårfästet, runtom halsen, i huvudet och överallt nu. Inbillar mig att jag har små äckliga kryp överallt. Blir tokig på detta. Och kommer ingen vart med gymnasiearbetet. Har hunnit göra en framsida med titel osv samt skriva sammanfattningen som skulle vara på engelska, och det är väl allt. BRA Nellie. Värdelös.