Knäpp&knas.

Jag tror kanske att saker som är menade att vara kommer tillbaka på något vis. Och varför jag ens tänkte den där tanken vet jag inte. Min hjärna är så skruvad. Jag blir galen på den. Alla funderingar, tankar och allmän grubblan, får mig att vilja sätta huvudet i ett skruvstäd.

Ikväll mår jag okej, ändå, till råga på allt. Tog nyss mitt fjärde par värktabletter för dagen, samt en liten Lergigan att bädda ner mig med. I morgon måste jag försöka att komma upp så jag kan följa med till Kumla.

Det jobbiga är att jag, som sagt, tror att jag fått en/flera halsböld(er) samt blåsor i halsen. Och innan hade jag ingen hosta, men det har jag nu. Seg slemhosta samt rethosta. Den nya tatueringen på tån är även jävligt svullen och gör ont, speciellt drygt pga skor och strumpor. Ja, livet är ett disco.

Här är ett sött, gulligt och fint kort på min Gizmo. Kände att jag inte ville att detta blogginlägg bara skulle vara ledsamt, tråkigt och jäkligt. Livet må vara fult och drygt, men Gizmo, han är det finaste som finns. Den goaste.


Godnatt med er, vänner. Kom ihåg att ni är fina. Kram.