Sömnen, satans jävla sömnen.

Jag hatar det. Jag hatar att min sömn har blivit så jävla konstig, igen. Förr, i högstadiet, fick jag ca tre timmar djupsömn per natt. Men nu för tiden så kan jag sova länge, men jag får aldrig någon djupsömn. Det är så utmattande. Att man lägger sig tidigt och att man lik förbannat är svinatrött på morgonen sedan.

Till exempel i natt, då sömnen givetvis var som alla andra nätter: Lade mig för att försöka sova kl 00. Låg till ca 02 och försökte sova, som i en dvala av minnen och tankar, man är liksom inte riktigt vaken men man sover inte. Det är som en slags snabbspolning där man ligger och vrider och vänder sig, väntar.

Sedan när jag väl somnar.. Under denna NATT har jag vaknat ca 10 gånger, sedan när det väl blev morgon: kollade på klockan första gången jag vaknade på morgonen och då var den sju. Efter det vaknade jag flera gånger och kollade snabbt på klockan varje gång. Jag vaknade var tjugonde minut.

Jag får liksom aldrig sova ordentligt. Jag hinner aldrig falla in i djupsömn och därför är jag alltid så förbannat trött. Och jag orkar fan inte med det. Jag behöver ju få sova.

Nu ska jag besöka toaletten och göra något åt mitt ansikte innan jag drar till Systemet.