Off.

Sådär. Nu har jag stängt av. Ingen kommer någonsin att få röra mig. Ingen kommer någonsin få komma in igen. Nu låser jag dörrarna för sista gången. Aldrig mer ska jag göra detta misstag igen. Aldrig ska jag krossad igen. Aldrig mer. Jag ska bygga murarna högre än någonsin. Så att ingen ens kan kika in hur högt de än försöker klättra.

Aldrig mer ska jag vara så dum. Nu är det jag och bara jag. Och jag känner ingenting. Jag har tömt ut allt. Jag är nu ett skal igen och så ska det förbli. Jag ska kämpa för evigt för att hålla detta uppe. Alltid. Det eller så dör jag. Aldrig mer ska någon få göra såhär mot mig.

Sanningen är att människor är genomruttna. Var enda en. Varenda jävel är bara där för att snart gå igen. Och det visste jag sedan långt innan nu. Men jag lät mitt äckliga hjärta bli varmt och det misstaget hoppas jag att jag aldrig gör om. Trots allt så kommer jag antagligen aldrig mer få ha den jag vill ha. Hur ont det än gör. Så nu stänger jag av.

Nu ska jag gråta en sista skvätt innan jag låter tomheten fylla mig helt.

Mvh
En uppenbarligen patetisk och förstörd individ.