Eftertext.

Det var faktiskt väldigt jobbigt att gå igenom alla de där bilderna på Elsie. Man har liksom förträngt. Och när bilderna blev tagna så såg man inte henne på samma vis. Man såg inte det sjuka på samma vis. När vi tog fotografierna så var det endast när hon var ovanligt pigg och glad. De dåliga dagarna tog vi inga kort. Och nu när man ser fotona i efterhand så är det som ett slag i magen. Hur sjuk hon verkligen var. Hur sjuk hon såg ut. Helt fruktansvärt.

Det är skönt att detta är över. Det finns en person här i världen som jag har att tacka för att jag stod ut med detta. En enda person, och det är Markus (deAndra). Han har funnits här jämt. Under Elsies insjuknande och hela hennes sjukdomstid. Han är den enda som har funnits där för mig och fått mig att orka. Han är den bästa människan jag vet. Och jag är evigt tacksam för det.


<3