6. Elsie och cancern (Del llll)

Detta blir det sista jag skriver om detta ämne. Det som kommer finnas kvar efter detta inlägg är endast suddigt och sådant jag inte kan reda ut och skriva om. Detta kommer även att bli mycket kort, tror jag. Men jag känner väl mest att det är skönast att bara få ett avslut, även om det blir kort.

Tidigare delar finns i ett tidigare inlägg som är postat idag. Mitt förrförrförra inlägg. Del 1 och två är länkat och själva förrförrförra inlägget är just del tre. Here it goes. Har egentligen inte mycket att skriva om det alls, blir lite runt-omkring-saker liksom. Men ja.





Elsie levde inte som ett vanligt barn, i och med cancern. Hon badade tillexempel i ett badhus för första gången någonsin i höstas typ. Denna höst. Hon har knappt gått på dagis pga att hon haft cancer och så dåliga värden att man inte har vågat ha henne bland andra barn som bär på bakterier. En massa sånt.

Hur som helst så flöt väl allting på efter den där lung-incidenten. Allting var som vanligt igen. Men i våras fick vi ett provsvar som inte var bra. Hennes värden hade gått upp jättemycket efter att ha varit jättelåga. De hade då undersökt hennes blod och hade hittat en cancerblast i blodet. De trodde att detta var ett återfall.

Hela familjen gick runt och grät här hemma. Till och med Ulf, som alltid är så lugn och sansad. Släktingar kom på besök och grät. Annie grät. Alla grät. Men inte jag. Jag hade som ett tomrum inuti. Och man märkte hur alla i familjen tyckte att jag var störd som inte var till synhet ledsen. Jag förstod dem, och jag hatade mig själv.

Efter några veckor fick vi ett provsvar. Alla satt på nålar, mamma grät så snabbt hon plockade upp telefonen för att svara, då hon var säker på att det skulle vara ett återfall. Men: det var det inte. Cancerblasten hade hamnat i blodet i och med den stora förändringen från väldigt låga värden till höga. Den hade bara följt med i ruschen, Elsie var okej.

Strax efter det blev Elsie frisk. I April blev hon räknad som frisk. Sakta men säkert minskades medicinerna, för att till slut tas bort helt. Nu åker hon in på läkarbesök en gång i månaden. I April börjar hon med varannan månad, sedan var tredje osv. Men ordentligt friskförklarad blir hon inte förrän hon är typ 18, om jag förstått rätt.

Tiden i början när hon var frisk var egentligen bland det jobbigaste. Man var så. jävla. orolig. Hela tiden. Bort med alla mediciner. Leva ett normalt liv..? Ett normalt liv..? Va?

Och var då det högst antagligen skulle komma, om det skulle komma. Återfallet. Det kommer oftast precis när man gått av mediciner. Och återfallet är oftast mycket hårdare, farligare. Vissa dör mycket fort. Men Elsie har inte fått något återfall. Det känns bra. Nu är livet ganska normalt.

Hon har dock fått lite problem som stannat kvar efter sjukdomen. Ett är att henne röst fortfarande är väldigt ljus och pipig, väldigt gäll. Det är pga de starka medicinerna. (Elsies förskolelärare ringde hem och sa att vi skulle gå till en talpedagog med henne pga hennes pipiga röst.. och vi har berättat för skolan om hennes cancer och vilka problem som kommit med det..).

Ett problem som är bestående, som hon kommer få leva med hela livet, det är hennes ben. De är nedsatta och hon orkar inte lika mycket som andra, "normala" barn. Hon blir mycket trött i benen och får ont i dem när hon lekt och sprungit länge. Hon orkar inte gå så långt, hon orkar inte lika mycket som de andra barnen. Men hon försöker.

Ständigt är man ju orolig. Varje gång man går på månadskoll är man orolig. Livrädd. Att skiten ska komma tillbaka. Men man får bara leva, och hoppas att allt går ens väg. Det är allt man kan göra.

Det sjuka med leukemi är ju att det är de vita blodkropparna som det blir cancer i. Alltså en viktig del i immunförsvaret. Och det man gör när man behandlar leukemi är ju att man bland annat, i princip, raderar immunförsvaret. Så det är ju läskigt. Pratade om innan att det ar många som dog av olika sjukdomar så som lunginflammation, vattkoppor etc. Och det är ju därför. Bara en liten förkylning skadar så jävla mycket, i och med att immunförsvaret är borta.

Pratade ju om i ett tidigare inlägg, minns inte om det var del 1, 2 eller 3, men sade i alla fall att jag fick se en bild över vart i kroppen Elsie hade cancer, och jag hittade en bild som såg ut ungefär som den jag fick se. Tänkte dela med mig av den:



Detta inlägg blev lite konstigt, känner jag. Men skönt att vara klar i allafall.