Skitskits skit

Usch. En såndär kväll när man känner sig fulast i världen, är fulast i världen. En sån kväll. Det suger. Hatar det. Hatar hatar. Ibland sätter jag mig själv i så himla dumma sittsar, så dumma tankar. Har en hej-jag-är-vidrig-dag/natt/kväll/whatever och så slår det mig: "Alltså. Alla som säger sådär, fina grejer. Typ att jag ser bra ut eller är snygg...." (och ungefär här blir jag arg på mig själv att jag ens tänker de där orden "fin/snygg/blabla" och så fortsätter jag tänka: "Tänk om de alla driver med mig? Alla? Att jag bara är som en sorts apa på ett zoo, att de är inne på min sida och läser, kommenterar, säger fina saker, för att driva med mig? För att skratta åt mig?"

...Och då vill jag krypa ur skinnet, slita mig själv i stycken och logga in på min dator och radera varenda fotografi, varenda blogginlägg, varenda allt och till sist kanske även radera hela kontot och gå i ide. Försvinna. Jag hatar de här kvällarna. Jag hatar att känna såhär. Jag hatar det, och jag litar inte på nån, jag litar inte ens på mig själv. Och jag blir galen när jag tänker alla dessa äckliga jävla fittankar för det sänker mig och det är alla fina saker som reser mig, och när jag börjar tvivla på dem så går det åt helvete. Men jag kommer alltid vidare från detta, ändå. Men usch, vad hemskt det är att känna så, om ens bara för några minuter, en timme, en natt eller ett dygn. Det är hemskt. Hatar det här. Hatar mig. Hatar allt. Jag vill bara vara lika jävla fin som alla andra är, är det för mycket begärt eller? Uppenbarligen så är alla andra så jävla mycket bättre.

Herre jävla gudjävel vad jag är löjlig. Spyr på mig själv. På återseende, kommer nog må bättre om en liten stund, lol.


Vidervidervider så att det svider lololol