ALLTSÅ FEELS

Kollade på BD forever, och alltså, jag lyssnar inte på BD mycket. Har aldrig engagerat mig i deet bandet något vidare, lyssnat ibland och sådär. Inte läst och dem eller så, bara lyssnat på lite låtar. Men alltså, dem feels. I slutet när de spelade No Time For Us som farvällåt typ... alla fans som bara gråter och skriker och är helt förstörda. Gud, gråtgråtgråt. Börjar bli en riktig bölmaja, verkar det som. Vill bara kolla på sorglig film efter film efter film och gråta tills jag dör eller nåt. Egentligen är det konstigt att jag inte engagerat mig mer i BD och lyssnar mer på dem och sådär, de är egentligen precis min grej och deras texter är som om jag skrivit dem själv. Vet inte vad det är som gjort att de inte tilltalat mig sådär jättejättemycket innan. Kanske kan vara att jag tycker att deras musik är lite enformig och att Henrik oftast håller samma ton utan någon variation liksom. Men de är ju grymma egentligen.

Nu borde jag verkligen sova. Ska upp om sju timmar. Kommer inte somna förrän och två timmar kanske, hah. Insomnia och allmäna sömnproblem överhuvudtaget är ju gööörnice, eller vad säger ni? Ska nu ta en cigarett och hoppashoppashoppas på att John Blund besöker mig lite tidigare än vanligt inatt.