Känn ingen sorg

Trodde inte jag någonsin skulle se en film som skulle få mig att gråta mer än vad jag gör till Titanic och Micke och Molle. Men fy fan. Jag ligger nu här, helt snorig överallt och i näsan med, hah. Tårar i hela nyllet, blöta ärmar på tröjan efter att ha torkat tårarna 100 gånger. Jag är helt förstörd. Har fått sitta med handen för munnen ett längre tag för att jag panikgrät och snyftade och sådär så högt att jag skrek nästan. Är fortfarande jätteledsen. Världens finaste film, men jag går under. Jag går under. Känns som jag aldrig kommer återhämta mig, har gråtit i en timme nu, säkert.

"Där jävlar satt den, Johnny"

Dör gråtdöden, hjälp.













-Dom här ärren, dom är som larver i en sånhär tavla duvet
-Ett stilleben?
-Ja.
Som är där för att liksom påminna om att det finns ingenting som är helt perfekt.