Namnlös

Egentligen en gammal "dikt" eller vad man kallar det.
Kom bara på att den inte är uppladdad här.
Förstår förresten inte varför jag ens publicerar min poesi här.
Det är ingen som varken uppskattar den och jag tror inte att nån ens läser den.
Men. Ja. Publicerar den gör jag tydligen ändå.
Kanske vill låtsas som att någon bryr sig. Haha. Well, here it goes.

Minnen, storm, trumvirvel
Kaos, kaos och åter kaos.
Finner ingen ro och
Ingen ordning i mitt huvud.

Tittar på mina händer och tänker.
Aldrig någonsin en hand hållen
Aldrig någonsin mer
Fingertoppar mot handflatan:
Aldrig någonsin mer.

Ensamheten: en parasit
Suger musten ur mig
Övergiven. I min säng:
Stirrar, taket, lampan
vattenkranen

Dropp, dropp, dropp
Du gnuggar säkert näsan mot
hennes nackes slut, just nu
Dropp, dropp, dropp
Så som mot min
så många gånger förut
För en evighet sedan
Och allting tar slut.
Allting tar slut.

Och det gör inte ont längre.
Det gör inte ont.
Och jag känner inget längre.
Jag är bara tom.