Vrede

Wall of text, inte jätteintressant, men ta för er om ni känner för det.

Jag är så vidrigt förbannad idag. Det suger. Jag hatar det.
Det blir ju inte bättre av att jag är det jämt. Kuk.

Är arg på folk. Står inte ut med folk. Just nu känns det som att jag helst av allt skulle vilja undvika att prata med någon alls, någonsin. Blir besviken och förbannad på folk, och blir besviken och förbannad på mig själv i samma veva. En ond cirkel liksom. Kanske inte är menad att ha någon slags kontakt med någon alls.

Det är så jävla drygt att vara jag. Ena stunden är allt nice och det känns som att livet är asfett och allt äger, jag äger, jaaa. Sen är allt en enda stor hög skit och jag är lika betydelsefull som löss. Från 100 till noll och sen tillbaka igen. Ena sekunden är -valfri person vi kan kalla X- världens bästa människa och jag älskar hen, sedan är det en vidrig avkomma av satan eller nåt. Hah.

Jag till och med hatar min hund ibland. Även fast han är den absolut vackraste och mest älskvärda varelsen på jorden, i mina ögon. Apropå det så snubblade jag när han drog till i kopplet när vi var ute på promenad för lite drygt en vecka sedan. Mina tights gick sönder helt och jag fick ett köttsår i benet och haltade i några dagar, hela jävla fittknät var svullet. Nu är det äckligt och har en äcklig skorpa och gör fortfarande ont. Igår när jag kastade boll med Gizmo så sprang han in med huvudet rakt in i mitt ben. Det andra benet. Vet inte riktigt hur det blev så, men så blev det. Så nu har jag ett asnice blåmärke på andra benet med. Livet leker alltså.

Det enda positiva med idag är att jag satte på mig ett par byxor som jag köpte för ett par månader sedan, de var tighta över benen, låren och över magen när jag köpte dem. Idag satt de löst över mina lår och sånt och över magen med. Kunde dra ut dem 1 decimeter runt midjan. Win. Det enda negativa med det är att jag endast använt dem en gång sedan jag köpte dem (använder ju bara kjol, förutom när det är minusgrader) så hade liksom inte hunnit ha dem. Well, käkar ju knappt nåt nu. Åt riktig mat för första gången sedan i lördags, idag. Har bara ätit smågrejer annars. Men orkar inte äta. Blir inte hungrig.

Har även fått en ny medicin som heter typ Lamotrigin, som egentligen tas emot epilepsi. Men i lägre dos kan den motverka och lugna ner humörsvängningar lite, och det hade ju vart great i min Borderline-bergochdalbana. Har tagit den i lite mer än en vecka och ökade dosen i tisdags. Märker väl ingen vidare skillnad. Hoppas dock att det kommer hjälpa i längden, pallar inte liksom.

Nu ska jag fortsätta vara arg och kolla klart på Nyckeln Till Frihet, innan jag tar mitt vidriga jag och sover och hoppas på att vakna upp som en lite mindre arg människa i morgon. I morgon är jag ledig också. Jag vill supa förresten. Har bara en kvarting så, ja. Och Lindesberg är världens tråkigaste skithåla så är nog inget skoj på gång heller. Allt är fan skit.