POPAGANDA Sammanfattning.

Jag och min syster kom (äntligen) hem från Stockholm igår. Det hade varit en underbar och hemsk upplevelse i huvudstaden. Jag har fortfarande ont i fötterna och benen, samt blåmärken över hela kroppen. :)) Köade i tio timmar sammanlagt, ståendes i kanske 8 timmar.. Men vad gör man inte för Håkan. När vi skulle få komma in på festivalområdet fick vi veta att man inte fick ha med sig mat eller dryck. Det tycker jag att de kunde ha skrivit på deras hemsida. Jag slängde käk och dricka för typ 200 kr, och min syster med. Haha.
Dessutom hade några i kön (alltså ingen av "personalen" i festivalen) kommit på att de skulle skriva nummer på händerna så man visste vilka som var där tidigast osv. Jag fick inget nummer. Så trots att jag var där bland de tio första, så fick jag och min syster komma in tillsammans med dem sista. Sug min kuk, säger jag bara.

Håkan var i alla fall underbar. Det var minst lika magiskt som de andra gångerna jag sett honom live. Helt underbart. Har dock aldrig stått så långt ifrån innan, deras kravallstaket var dock inte rakt framför scenen hela vägen, utan rakt framför på sidorna, men i mitten gick det ut en lång, smal del så fler skulle kunna se bättre. Jag stod vid kravallen längst ut på den delen, så jag såg i alla fall helt perfekt.

När vi lyckats fått i oss lite käk så gick vi till vandrarhemmet. Vår kod till natt-entrén fungerade inte. Våra mobiler vad döda. Frågade flera st personer om jag kunde få ringa ett samtal från deras mobil, alla sa nej. (Ingen i Stockholm verkar någonsin vilja hjälpa till med något? Känns konstigt, men det är väl för att jag inte är van) men till slut hittade vi en tjej som lånade oss sin.

Vår bokning hade blivit inställd pga kreditkortet vi skrivit upp det på hade blivit spärrat (va?) och jag fick total panik. Jag hade liksom ansvar inte bara för mig själv, utan min lillasyster med. Jag sade att då vet jag inte vad jag ska göra, för min mobil vad död och jag kunde pga det inte ge upp något annat kreditkort eller liknande. När jag sa att det inte går att lösa och hejdå så hejdade kvinnan i telefon mig och sade att de kunde göra ett undantag eftersom det blivit så "tokigt". Det slutade hur som helst med att vi fick sova där trots allt, och betala tidigt på morgonen. Skönt att någon åtminstone hade någon sorts medmänsklighet.

Dag nr 2 så shoppade vi. Eller ja, min syster gjorde. Jag köpte bara två saker pga. jag har handlat upp alla mina pengar redan, typ..
Så jävla skönt att vara hemma i lilla Linde. Skulle aldrig stå ut i Stockholm. Så sjukt förvirrande, fattade verkligen noll, haha.. Men det har varit en intressant och lärorik resa om man säger så.

Bilder:



Och sedan dog min mobil... :):):)