Markus

Som en liten fortsättning på texten innan så ska jag skriva en bit om Markus.

Igenom tre och ett halvt år av alla mina svåra och jobbiga år, och i all ensamhet så har jag haft en enda.
Markus var den personen som alltid fanns där för mig och hjälpte mig att stå upp genom min vardag.
Han har varit den som gjort mig lycklig trots allt som varit så jävla svårt jämt och ständigt.
Han har dock även gjort mig väldigt ledsen flera gånger, och sårat mig. Men det kan inte mäta sig upp med allt bra han gjort för mig.

Jag är nog väldigt otacksam ibland egentligen, och jag är ledsen för det.
Markus är nog den finaste människan jag vet, inifrån och ut. Han är en sådan snäll och omtänksam individ. Han har alltid gjort nästintill allt för mig. Och han har alltid älskat mig utan villkor, från jorden upp till stjärnorna och tillbaka.
Jag ska verkligen vara tacksam att jag har en person som Markus i mitt liv. Jag önskar att alla kunde få ha en Markus i sitt liv. Trots att han mår dåligt ofta, hans psyke är verkligen inte det bästa, han hatar sig själv väldigt ofta och han hatar hela världen och ibland alla människor runt om kring honom. Men. När man tar sig förbi det där, allt det där ledsna och svarta i honom så hittar man en väldigt varm och rent av underbar man.
Markus älskar alla människor som förtjänar det. Markus har lätt för att älska, men även lätt för att hata. Ibland kan jag tycka att han hatar lite för mycket i onödan, men det gör vi alla ibland.
Saken med Markus är att hans hjärta är så stort och han bryr sig om en så sjukt mycket. Med honom känner man sig behövd och älskad till fullo. Markus är nog den som betyder mest av allt för mig, och så kommer det nog alltid att vara.
-

Markus, jag är ledsen ifall jag är dålig på att visa uppskattning till dig. Jag hoppas att du vet att jag älskar dig.

mass_slakt