heartache.

När jag såg att du stannade kvar och jag fortsatte gå önskade jag att du hade vänt.
När jag såg dig stå där på perrongen kunde jag se i huvudet hur du sprang därifrån för att stanna mig och säga att du älskar mig innan det är för sent.
När jag med tårar i ögonen var på väg hemåt och hörde steg bakom mig önskade jag att det vore dina tunga steg jag hörde.
Men när jag såg att du stannade kvar valde du att sedan gå åt motsatt håll.
När jag såg dig stå där på perrongen var det endast i min fantasi du inte ville låta mig gå och istället fick jag se dig gå på tåget och när jag vände mig om för att kanske få se dig bakom mig insåg jag att det bara var fantasi. Jag är inte den någon springer efter för att de är rädda för att förlora mig, jag är den man lämnar bakom sig för att ruttna i ångesten.