Söta saker

Har kommit på att jag inte gillar söta saker.
De får mig att må dåligt.
Varje gång jag ser en bild på typ hundvalpar, folk som myser, något riktigt vackert ställe i världen, så blir jag bara nedstämd.
För diverse anledningar faktiskt.

Dels för att när jag ser på t.ex hundvalpar, så vet jag att de en dag kommer att dö, och att skönheten i deras existens är kortare än vad jag vill.
När det kommer till folk som myser, så vet jag att jag saknar det, och vill själv mysa med personen jag älskar, men vet att jag inte kan.

Och vackra ställen i världen som jag vill resa till, vet jag att jag mest troligt inte kommer kunna resa till.
Jag vill resa runt i världen, se allt, och bara hålla mig borta från våran syn av livet, upp vid 07:10 för att gå till jobbet, ha lunch vid 12:30, komma hem vid 17:20, laga mat till 18:30 för att äta till 19:00 när nyheterna börjar, fortsätta att se tv tills det är dags att lägga sig vid 22:30 för att göra om allting imorgon.
Vad är det för liv?

Men jag vet att det är vad jag kommer att behöva göra, för att få göra det jag vill.
Och det jag vill göra, är i princip ett omöjligt mål.
Du kan inte leva i vårt samhälle, och tro att du kommer få leva ut dina drömmar.
Jag, precis som alla andra, kommer att behöva censurera sig själv till dessa ramar, leva i dem tills vi dör, eller tills våran pension, för att sedan leva våra sista år på det sätt vi vill, fast utan energi kvar.

Att tänka på framtiden gör inget annat än att göra mig deprimerad faktiskt.
Bara massa måsten hit, och måsten dit.
Känner bara hur självkänslan ryker i backen.

Sen att man har en övervikt på 105 kg gör inte saken bättre heller.
Vill vara sitt bästa för att öka chanserna med ens kärleksintresse, men ens bästa är inte bättre än en negativ, fet, cynisk person som inte ens kan sätta upp vad han vill göra i livet.
Jag lever i en svinstia, och påstår att jag är estet, när jag inte ens har nog med kreativitet för en originell tanke.
Sen hjälper det ju ytterligare en gång inte att inser att hon inte vill vara tillsammans med mig, utan att vi bara är väldigt bra vänner, och att hela min bild om ett potentiellt förhållande är uppbyggt på en illusion jag själv har hittat på.

Min psykolog, lärare, och liknande personer säger att jag kommer göra något stort i livet. Allvarligt?
Jag ser inte min framtid på något annat sätt än ett deprimerat vrak med ett skotthål i pannan.
Folk säger att jag är intelligent, jag antar att det är mitt enda personlighetsdrag förutom att vara ett cyniskt rövhål.
Synd att jag inte för en sekund kan lita på att jag är intelligent heller då.
Finner mig själv mer intelligent än min medman, jadå, varje dag i veckan.
Faktiskt lita på att jag har en rätt så hög intelligens, inte då.

Ska göra ett Mensa test inom en snar framtid, för att faktiskt få veta om jag har något i huvudet, eller om jag bara är en idiot med ADHD som kan bilda fina meningar.
Suck, finner inte så mycket glädje i saker.

Kanske ska spela paintball nästa vecka.
Vet inte hur sugen jag är, känns rätt så jobbigt faktiskt.
Visst, kul att få komma ut och vara med vänner, tråkigt att behöva gå ut och faktiskt göra saker, samt socialisera.

Jag är bara så förbannat kär att jag inte vet vad jag ska göra.
Jag kan inte prata med henne, för då riskerar jag skit, men jag kan inte bara sitta för mig själv i mitt mörker och låtsas som ingenting.

Min släkt var här idag också.
Min morfar, min halvmoster, och mina kusiner som är tolv, sju och fem.
Mina kusiner och min mor störde mig och sa att jag skulle komma och dansa för dem, så jag sa åt dem att suga kuk.
Min moster tittade surt på mig när jag kom ned på nedervåningen senare, men hon sa inget.
Min morfar är kvar här, medans de andra åkte hem till Stockholm igen.
Min morfar sover i rummet intill, jag hör hur han låter.
Suck, gillar inte min släkt, förutom två stycken faktiskt.
Min morbror och hans fru.
De är trevliga.

Annars gillar jag inte släkt, de är bara massa slumpmässiga folk, med slumpmässig bakgrund, som du måste tycka om, för ni delar ett svagt blodsband.
Titta noga nog så gör vi alla det, ni är inte speciella, försvinn.
Ni är i vägen.

Tl;dr?
Jag gillar inte saker, jag kommer säkert ta livet av mig i framtiden om det blir för mycket krav, och för lite saker jag faktiskt vill spendera livet med, jag är fet, jag är kär,mår dåligt av det, jag tycker inte om saker.