Rädd

Jag är inte en rädd person.
Jag blir sällan rädd för någonting, jag tror inte på spöken, jag tror inte på något övernaturligt, jag är inte rädd för saker.
Allting har en förklaring till sig.
Allting är logiskt.
Men just nu, har jag panikångest.
Jag kan inte vara lugn, jag är livrädd.
Jag är rädd för mig själv, jag är rädd för min spegelbild, jag är rädd för min katt, jag är rädd för min trappa.
Jag är rädd för mina fönster, jag är rädd för min säng.
Det enda jag kan göra, är att vänta på att mina föräldrar vaknar, så jag kan söka skydd i en konversation med dem.
Innan dess, kan jag bara försöka hålla mitt huvud fritt från tankar genom att se på serier.
Jag kan inte lugna ned mig, och jag är nära på att gråta.
Jag hatar det här.