Ångest

Sitter i skolan nu, har ångest på första gången, på jag vet inte hur lång tid.
Har varit väldigt mycket shiftande idag, eller, det skedde en gång, och gick inte över.
Flydde från lunchen i ren panik-ångest, och försökte hitta något isolerat ställe att sitta på.
Jag vill inte skrämma bort henne, men jag tror att jag gör det.
Om det inte är så, så var hon aldrig ens intresserad.
Fan vad saker ska gå fel idag.
Har mått dåligt de senaste dagarna, allt för henne.
Men det vet hon inte oom.
Det är jag som tänker för mycket på det.
Och det irriterar mig.
Jag hoppas bara inte att det irriterar henne.
Fan.
Lyssnar på ledsen musik, vill hellre vara ledsen än vara panikslagen.
Hade någon gruppövning imorse, en teaterövning där man ska ta folk i handen och kommunicera via olika karaktärer, lyckades undvika alla så gott jag kunde.
Fan vad hemskt det var.
Det stör mig så mycket, för folk verkar tro att jag är folkskygg, men det är jag inte.
Det är för fan han som är det.
Jag blir så satans less på att folk tar saker för givet hela tiden.
Att folk ständigt tror att alla har det så enkelt.
Jag är avundsjuk på er lyckosamma djävlar som kan vara på ett och samma sätt hela tiden.
Jag kan inte det.
Inte det minsta.