I´ll Live Out This Fantasy.

Sitter på en lite oförskämt smulig säng, låter min Shuffle leverera Enter Shikari listan i en perfekt blandning.
Blickar över min förut så nakna vita vägg som nu är täckt av diverse bilder och posters. Täckt av minnen I guess.
Lite metalband posters från världens bästa tidning Rocksound, teckningar och en sönderkladdad "This Is Hultsfred Kick Off" Affisch jag fick av The Diamond Man Clan grabbarna Paul och Johan. Fel, Johan ville inte ge tillbaka blocket för han var inne i ett Picasso moment.

Coldplay och Hurts biljetterna. Topp 10 lyckligaste stunderna i mina liv. Tårarna som föll i takt med vattenfall när "Clocks" spelades strax efter att Chris Martin faceplantade på scenen, den euforiska känslan när "Paradise" spelades två gånger och inte en kotte stod stilla och likaså sjöng med för fulla halsar. Hurts spelningen när jag och Robin smet in och värmde oss i simhallen, när Theo Hutchcraft gjorde den enkla gesten av att peka på mig och sen blinka till med ögat, jag förlorade känsel i benen. Så värt det. Så mycket Sex appeal i en enda man borde vara hiskeligt olagligt.

Vid närmare eftertanke är det den väggen som representerar det underbara i mitt liv. Det jag lever för, det som komma skall och det jag har upplevt.
Likaså min bokhylla som endast består av biografier, Sci-Fi/Fantasy. Suck vad enkelspårig jag kan vara. Helvete vad underbart att jag är det.
Och med detta sagt, så lägger jag nog EC-bloggen på hyllan för gott.
Jag har inget här att hämta, Robin min kommer om en månad eller så, han får lära mig vad den där bloggrejen går ut på.. ehe.
Jag har andra ord att skriva på andra platser, vart och när? Maybe på en tidning, maybe på en blogg, maybe in London.
Jag håller alla dörrar öppna, annars går jag The Shining på dem och yxar mig igenom.