Vi är beroende av varandra.

For Real. Har inte ens hunnit åka till Min lägenhet än och har redan planerat in när jag ska tillbaka till syster.

Kan säga att jag är trött på Hultsfred. Och Målilla. Tänker inte ens nämns fitthålan jag flyttade till först.
Men är trött på människorna där. De som jag inte känner. De som jag känner. (förutom mina fina vänner.)
Är trött på att jag är en gammal själ i en ung kropp. Att jag är har vuxit ur den platsen och dess personer.

Är lycklig över att mitt liv trots allt, har förändrats. Att jag har förändrats, till den jag är och vill vara. Mitt förflutna och de som skapade de mörka inom mig är borta nu. Förevigt. Jag har valt att höja ett finger åt de som pissar på mig och mina känslor. Ni förtjänar inte mig, I´m awesome. And U don´t fucking see it ":)"

Men snart är jag borta. Snart så är jag i en ny stad, med nya människor, nya minnen att prata om kommer skapas med nya leenden och nyfikna ögon. Nya läppar kommer kyssas, nya tårar kommer fällas. Men jag är glad för det, överlycklig för det. And honestly, går allt åt helvete, reser jag mig ur askan. Har redan gjort det ett par gånger nu.

Med denna sentimentala stund gjord, ska jag mysa vidare och vara cool. Spela lite Bioshock och röka. Säga till dem jag älskar att jag älskar dem, önska dem som hatar mig all lycka. I forgive but I don´t forget.
Hehehe ":)"