Jag Talar En Lögn, För Dig Min Älskling.

Spenderar för många ensamma nätter. För mycket kyla kysser min rygg.
Jag börjar bli van vid det, van vid att se mer mörker och känna den o så bekanta känslan.
Vi ser varann, gråter för varann, älskar varann. Till vilket pris?
När ska monstret i vårt delade hjärta dö, låta oss leva, låta mig somna varm i sängen.

Folk ser den svarta fläcken i mina ögon, jag besvarar det med ett leende. Det är inte mitt fel säger dom, låt dig inte vara så lätt. Jag kan inte göra annat än att vara lätt och sväva i din närhet, sväva av lycka, sväva i fara.

Jag får inte nog av dig. Jag vill ha mer oavsett om det är i form av brännande kyssar eller svidande ord som fräser sönder bitar av mig.

Om du läst dessa ord förlåt mig. Om du förstått dessa ord, knacka på min dörr.
Säg de ord som får mig att falla, men denna gång, släpp inte taget om mig,

Nu är det jag som behöver ett ljus i mörkret, mer än något annat.
Jag ser just nu hela världen som en enda vidrig egoist, "förutom små ljus i mörkret, och du är ett ljus, och jag är tacksam för att du är ett ljus".. Nästan 2 år gamla ord som bränt fast sig i mina tankar. Lika vackra lika viktiga.

I Need My Carbon