Morning.

Är det nu allt börjar förändras? Vi, dom, det och de som står still i dimman.
Det är sista året nu innan bubblan spricker, men den har börjat ta en annan form.
Tomma ord och svikna själar som skrapar på ytan som inte får tas på.
VI är vilsna, och går åt varsitt håll, inte för att finna varandra utan oss själva.
Vad förlorar vi på vägen? En vän, en famn, en kyss. Det får vi inte veta förrän nålen utanför tar hål på oss.
Vissa tar steg med ett leende på läpparna, så ovetande om vad som väntar.
Läs inte mina tankar när jag inte själv kan göra det. Dom hostar damm och det som en gång var.
Jag går nu, genom skog, genom minnen, trampar på kvistar, trampar på er. När slutet väl kommer,
Och vi inte alla står på samma plats när bubblan spricker. Kommer våra blickar inte möta samma liv.