Pause.

Om det inte redan är obvious så kommer denna blogg bli lite dammig, för kan inte skriva längre.
Har inte gjort det heller på ett tag men känner att det är mycket nu av allt. Både bra och dåligt.
Det är just därför jag inte vill eller kan skriva för kommer framstå som bipolär. Ena dagen lika Euforisk som ett litet barn i leksaksaffären för att nästa dag vara paralyserad av hat och ilska. Detta ger inte bara en falsk bild av vem jag är för er (fortfarande få) som läser utan för mig själv. Jag kan inte vara ärlig mot mig själv när mitt inre är i kaos.
Till och med i skrivande stund vet jag inte om jag har valt rätt ord att framföra, det är alldeles för sentimentalt men ändå tillbakadraget. Att leva livet med en yttre fasad när jag inuti skriker av alla de kontraster som plågar mig har blivit för mycket. Jag är ingenting förutom ur fokus, på allt. På det som är viktigt för mig.
Jag måste ta tillbaka de som är jag, ber om ursäkt på förhand om den Elna ni lärt känna var av fel karaktär. Men det var inte jag, inte hela jag, Inte allt.