Gud vad flummigt

Han sa att han älskar mig. Gäller det inte längre om man inte tar det tillbaka. Älskar han mig fortfarande då? Eller rinner sånt bara ut i sanden kanske. Vet inte ens hur man ska tolka det på en fuktig soffa under fleecefiltar i augusti. Vikten av kärlek gör en lätt. Som på moln. Som en fjäder i vinden. Man släpper det som cirkulerar runt en och sen så sjunker man ner i bly. Man är fast. Det har jag upplevt mycket. Vänner som sviker och vänner som lämnar en på ett släp bakom. Man vill inte förstöra för någon men vänskapen kan ta över lätt och göra saker man ångrar. Men egentligen är det inte lätt från någons sida.

Andra saker som kan förbrylla en är kärlek vid första ögonkastet. Jag kanske tror på det, halvt. Den där känslan av fjärilar som har fest i ens mage. Har inträffat mig. Nyligen om jag ska vara ärlig. Tänkte att det kan bli svårt men man måste kämpa för att få sin chans.

Lyssnar på depressiv musik och försöker känna mig något djup när jag egentligen bara vill skrika på folk som beter sig som speglar.