Saknad.

''Vännen. Jag vågar fortfarande inte tro på det. Det gör så ont, så otroligt jävla ont. Men jag ska va stark. Jag ska klara mig. Det va de du sa till mig varje dag. Att jag skulle vara stark.
Du fanns där för mig. Jag fanns där för dig. Vi skulle vara starka tillsammans. Men vem ska jag vara stark med nu? Jag va din Smultronstjärna och du va min Sockerponny. Min alldeles egna Sockerponny. Jag vill drunkna i dina armar tills all dum smärta försvinner förevigt. Jag vill bara vakna upp ur den här mardrömmen nu. Vill att den här drömmen ska flyga bort dom kolsvarta fåglar. Som brinnande orangea löv i den kalla september vinden.
Stjärnor. Du älskade dom lika mycket som jag. Det va så jag fick mitt namn. Vi skulle kolla på dom tillsammans. Nu får jag kolla på dom själv och hoppas på att jag ser dig. För det är där du är. Bland stjärnorna. Du är en stjärna. Den största av alla. Den med störst hjärta. Ett hjärta som kommer slå förevigt. Genom dina vänner.Genom mig.
Tack för att du fanns där för mig när jag behövde. Det betyder mer än vad ord kan beskriva. Jag kommer tänka på dig varje dag. Snälla ta hand om min hund tills jag kommer för att göra er sällskap. Tänt ett litet ljus så du ska känna dig välkommen hem.
Älskar dig så mycket vännen.
Min Sockerponny.
Jag bär ditt lejonhjärta.
Vi ses i nangijala.
Vila I Frid.
<3''

Det här skrev jag för snart två år sen och smärtan är fortfarande olidlig.
Jag saknar dig så mycket Martin. Så jävla mycket.
Väntar fortfarande på att du ska komma tillbaka.
Vila i frid älskling. <3
†1990.06.07-2010.09.23†