Ambulansfärd, oh yes!

Hade en skum natt. Fick en panikångestattack igår kväll, bara grät, skrek och kunde inte andas.. Pappa höll om mig, mamma ringde ambulans, bara skakade.. Blev hämtad vid halv 1 tror jag, dom vill köra mig till psyk men det fanns inga läkare på plats så det blev akuten i stället..

Dom drog 4 rör blod ur mig och sen var det undersökning och så, tillslut fick jag morfin! Hade så otroligt ont och har inte sovit på jättelänge så det brast, ville bara dö.. Läkaren skickade remiss till magnetröntken, han tyckte synd om mig. Ambulanskillarna var söta. Fick veta att jag borde gå hos en psykolog, kul. Fattade verkligen inte vad som hände med mig, orkade inte kämpa mer, ville bara bli nerdrogad eller nåt för att slippa smärtan och få sova.. Kom hem tidigt i morse iallafall..

Min familj är fin, ringde min bror och grät, han var beredd på att åka med istället för att plugga.. Pappa grät, mamma grät, hunden var helt galen och gnydde.. Han skulle vara nära och pussas, grät i hans päls. Gissa om jag har världens mammigaste hund idag? Han bryr sig inte om att jag är likblek med svullna ögon, fina vovve!

Ta hand om varandra, vågar inte tänka på vad jag hade gjort om jag var ensam inatt?