Hur allting gick

Blev att åka till akutpsykiatrin till slut. Bästa beslutet jag tagit i mitt liv typ, även om det var sjukt jobbigt både innan och medan jag var där.

Berättade hela min livshistoria för en läkare som blev rätt ställd över hur många olika grejer det är som bygger upp min ångest. Han sa att det brukar vara jobbigt nog med bara en eller två av sakerna för att man ska söka hjälp och att det måste ha varit otroligt jobbigt att bära på allt helt själv under en så lång tid.

Vilket tbh var SÅ lättande att höra since jag seriöst har gått omkring och tänkt att mina problem inte är "nog stora" för att tas på allvar. Att jag skulle bli bortviftad för att vara the usual angsty teenager, you know? Är bland annat därför jag inte velat söka hjälp, pga rädslan att inte bli tagen på allvar. Som sist jag var till en psykolog. Det sög.


However så kom han fram till att jag är srsly depressed och att jag behöver hjälp. Men eftersom jag har så många olika saker att behandla ska han först ordna med en kontaktperson i närpsykiatrin som kan hjälpa mig att nysta lite i min nudelhärva till hjärna, innan vi kollar vidare på eventuell medicinering.


Känns så skönt att ha fått det här gjort. Är stolt över mig själv. Nu kan det bara bli bättre.

På väg hem efter mötet. Emotionally drained utav bara fan.