Idag

nådde jag gränsen. Har legat och grinat i sängen av uppgivenhet över att jag inte orkar något och att allt känns så överväldigande och att minsta lilla krav (som för några dagar sen när pappa bad mig skicka ett sms till farmor) kan ge mig sån oproportionerlig ångest. Den här stressen tar kål på mig.

Så imorgon ringer jag vårdcentralen och bokar tid för att utreda om jag har utmattninssyndrom eller depression eller whatever. Grinar typ (okej inte typ, grinar srsly medan jag skriver detta) av bara tanken på att berätta för någon läkare om hur jag mår och kommer förmodligen grina medan jag gör det också MEN DÅ FÅR DET BLI SÅ FÖR JAG ORKAR FAN INTE DETTA LÄNGRE.

Börjar dock undra om p-pillrena bara har gjort skit värre. Fast det kanske är lika bra isf, om de gett mig den putt over the edge som krävdes för det här beslutet.

Johan du måste vara snäll med mig när jag kommer ikväll ): jag är skör idag.