Singel är nice, ensam är bajs

Hatar fan att vara ensam. Allt blir så meningslöst när jag bara har mig själv. Bah.

Fast vill aldrig bli tillsammans med någon igen, jävlar vad jag otrivs i förhållanden. Jag vill inte vara någon annans. Klarar inte av att lita på folk heller, wow cliché much.

Jag var dock genuint kär en gång i tiden, när jag var liten och naiv och så positiv till allt att jag blir provocerad av mig själv såhär i efterhand. Har alldeles alldeles för svårt för att våga känna tillgivenhet nuförtiden för att ens ha möjlighet att bli kär.

Så nu sitter jag här och är pessimistisk och ensam istället, värt //:



^ Här var jag kär och glad. (Kuvertet var en julklapp till min dåvarande pojkvän, det innehöll mina dagboksanteckningar från början av vår vänskap till första kyssen heh. Sen var vi ihop i tre åååår)

Funderar f.ö. på att ta bort mitt kik-konto. Börjar bli skapligt less på alla snubbar som på fullt allvar tror att jag uppskattar random dickpics och att det är okej för dem att kalla mig slyna etc bara för att jag gillar att snacka sex och är into bdsm? Nackskott i gryningen på er allihopa.