Varför jag ej berättar om mina ätstörningar m.m. nowadays

Insåg att det måste verka som att jag är värsta vraket när man läser min blogg här men eh det är bara för att detta är den enda plats där mina nära&kära ej läser så dumpar allt misärrelaterat här haha.

Pallar liksom inte när folk i ens närhet får reda på saker och typ omyndigförklarar en??

T.ex. är det vissa som vet att jag är ätstörd och jävlar vad de ska hålla på och tjata om mitt matintag. Man ba can u not??? och så blir de butthurt över ens irritation och ba "men jag bryr mig ju bara oooom diiiig :--(("

Well contrary to popular belief så mår man inte bättre av att ständigt bli ifrågasatt och shamead över nåt man redan mår dåligt över. Men det verkar folk ha svårt att förstå :--)

Also, när folk inte respekterar ett nej och håller på och daltar med en om nån mat som erbjuds. JAG ÄR EN VUXEN FUCKING MÄNNISKA LÅT MIG TA MINA EGNA BESLUT?? TACK??

En av anledningarna till att jag blev vegan var liksom för att undvika ovanstående i viss mån. "Nej tack, jag äter inte mjölkprodukter" accepteras nämligen mycket bättre än "Nej tack, jag är inte sugen".

Sjukt att man ska behöva gå till såna längder dock.

Här har ni ett par ben.