Nattmörker och tankar #2.

Ännu en natt med ångest och diverse skit.
Insomnia. Helt hysteriskt kul verkligen.
Saknar att ha någon hos mig. Men jag inser att jag inte är mycket att ha, som jag är nu. Och det är så det får vara, tills jag har hittat någon form av balans. Vill inte förstöra för någon.

Ensamheten känns som ett ok, som tynger tills kroppen går av. Nu känner jag mig som en kossa.

Nog med gnäll, det blir torrt i längden. Ungefär som blomjord.

Ta hand om er, och lev väl!