Nattmörker och tankar.

Ibland är jag mer pessimistisk än vanligt. Jag kan önska att jag var någon annan, levde ett annat liv på en annan plats. Allt för att slippa min egen tillvaro. Slippa mig själv. Samtidigt är mörkret en av få saker jag kan lita på. Det finns alltid där, och jag är osäker på om jag en dag kommer vakna och inse att det är borta. Men det är okej. Trygghet behöver inte nödvändigtvis komma med glädje, och tvärtom. Känner mig tryggare i min ensamhet, liggandes i en soffa, än vad jag gör ute bland folk. Inget emot er personligen, ni är säkert fina människor många av er. Klarar bara inte av det.
Nu har jag gnällt färdigt, jag lovar!
Till er få som kommer läsa detta; Ha en grym natt!