I nattens dunkel.

I nattens dunkel är hon ensam vaken
Ligger i sänghalmen alldeles naken
Mitt bland skogens gamla stammar
Börjar hon sitt nya liv

Tiden går men ingen make
Var är han hon delar liv med
Nu minns hon vad hennes fader sa
Den mannen är ingenting att ha

Allt var väl till denna dagen
Giftermålet var igår
Flytten ut till enslig stuga
Fullmånen lyser och timmen är sen

Ulven ylar ut från dimman
Flickan blir snart illa till mods
In genom dörren en vargman med klor
Skriken av fruktan hon flyr med bara ben

Mellan rötter bort från huset
Springer stackars flickan ut
Frysande kropp och gråten i halsen
Flyr hon till mot sin faders hus

Hon kände att det var nått konstigt
Med sin make som ofta försvann
Nu når hon far som lever ensam
Ligger bland flaskor i ett rus

Hans dörr är stängd och allt är tyst
Förutom steg i frostig snö
I ögonvrån så skymtas skuggan
Av en best med luden kropp

Månen döljs av nattens moln
Nu ligger hon i kylan död
Och maken vandrar ensam hem
Aldrig får jag älska igen.