Ingen skit här inte.

Jag tänker aldrig mer ta skit.

Det var en tjej, 22 år gammal var hon.
Vi pratade minst i två timmar på Hultsfred. Hon var visserligen full, men vem säger att man inte kan ha rätt för att man inte är i sitt fulla bruk?
Åhnej, denna brud hade verkligen rätt. Vettiga saker, hon tog inte skit hon.
Nej tvärtom , och stark var hon. Viljestark.
Gud som jag avundades henne.
En sak lärde hon mig, jag förtjänar ingen skit.
Eller det kanske jag gör, men jag tänker fan inte ta emot mer.

Snackar någon om mig tänker jag göra som alltid och inte bry mig, men när någon gör något eller om någon muckar .
Då jävlar.
Jag är så extremt trött nu, trött på allt.
Livet, att inte leva, människor, djur .
Ja det svänger fram och tillbaka.

Svart och vitt helt enkelt.

Men nej, nu tänker jag fan bli lite starkare, tåla mer.
för jag tänker inte ta skit, jag är som jag är.
Jag vill vara som jag är, även om jag inte har något självförtroende.

Alla ska vara som man vill.
Tack och hej för mig, nu ska jag rycka av tejpen från bröstet som har fastnat så mycket att det blöder lite grann.
Ont.

Kyss, jag tror jag håller på att förlora mig.
Iaf vettet, jag behöver nog en tankeställare . Och det snart.