Adjö.

Jag har aldrig varit en mästare på att hantera känslor. Spciellt inte en sådan här stark känsla.
Vet verkligen inte vad jag ska göra.
"Tiden läker alla sår", men just nu gör den bara det värre för mig.
Ju längre det går desto mer ont gör det, det blir svårare att andas.

För allting tar någondag slut, man är två i kärlek.
Men det är så lätt hänt att den enas känslor försvinner.
Ingen annan än jag själv kan hjälpa mig nu, det gör så ont det här.
Så tomt, smärta. Gah, att acceptera läget och följa vinden är inte så enkelt som jag trott.

Ibland blir jag rädd av en tanke, en ful tanke. Tänk så glädjs du åt att jag är såhär, att jag inte bara kan gå vidare. Tänk om.

Kommer nog bli lite inaktiv på internet framöver, lär nog bara använda bdb.
Sakna mig! Adjö för stunden.