Brutalt dödad.

We are the nobodies.

Jag minns faktiskt inte vem som sa det, rise up and fight.
Ett vettigt citat. Någon flicka sa det.
Men i detta tillfället så tror jag inte att jag vågar, så förvirrande.
Skakar, är nog mest rädd egentligen.
Och mitt ben svider, som jag ramlat.
Ser nu när jag tvättat det att det har svullnader och blåmärken här o var.

Min katt, hon har brutit eller stukat foten, Alicie kan inte gå.
Och min andra katt blev nästan brutalt dödad igår, vaknade till ett hemskt skri utifrån.
Högt. öronbedövande.
Sprang ut av ren reflex och min svarta katt efter mig, plötsligt ser jag något som biter i min kattunge.
Tuva (den svarta) Anfaller och jagar iväg det.
När jag håller i katten får jag stora röda fläckar, hela kisen är dränkt i blod på ena sidan.
Min hand är röd, min skjorta är röd, mina byxor är röda.
Min katt är röd.
Nu efter ser den nästan normal ut, förutom torkat blod som vi inte fick bort så går den okej och den busar.
Han kunde ha dött, men hur kom misen ut?

Jag är rädd, för allt.
Mamma kommer att svara, jag kan inte hindra henne. Hon ser alla fällorna, avlossar dom.
Hon kommer att svara.