Det snurrar mamma, det snurrar!

Jag hatar när jag har tid över, tid som jag kan spendera på att tänka.
Vad är det för en dum idé som jag kör på?
Tänka?
Jo så blir det.

Inte tänker man på bra saker heller, verkligen inte.
Bara dåliga, inte en endaste okej.

Det tar suget, hoppet, lusten och allt annat som man egentligen vill ha och kan känna att man behöver.

Rymden är lite som min hjärta, ofattbart stor och massa svarta hål lite här och var.
Jag vill inte tänka, jag avskyr det.
Man ska inte tänka när man är själv, då när rymden kommer så finns det inget återvändo till det som känns bra igen. Orken.
Men när man inte är ensam, då går det över ganska snabbt. Eller det sätts på ett plåster, det hjälper för tillfället.
Och jag älskar plåster.



<----- Bara för att den är rolig!