Maxs blogg



Kille, 20 år. Bor i Malmö, Skåne län. Är offline och var senast aktiv: Igår 22:22

Max

Senaste inläggen

Ett år sedan
15 maj kl. 18:37
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Max Civilstatus: Singel
Läggning: Straight
Intresse: Plugga
Bor: Själv
Politik: Anti-allt
Dricker: Läsk
Musikstil: Hip-Hop
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2012-07-24

Ett år sedan

Det har gått ungefär ett år sedan som jag skrev något på Emocore, bortsett från skämtsamma meddelande i någons gästbok för att sedan inaktivera mitt konto igen. För att jag mår bra och Emocore är inte för mig. Folk som mår bra hänger inte på Emocore. Dels för att folk som mår bra inte accepteras på samma sätt men också för att folk som mår bra inte trivs på Emocore, tror jag.

Och sanningen är att det är så det känns också. Jag hade inte lagt en tanke på att Emocore existerade på ungefär ett år tills jag pratade om det med en kompis i Mars. Men jag tycker om att skriva och det har jag inte fått samma utlopp för som förr, bortsett ifrån att förolämpa Sverigedemokrater på Facebook.

Jag bor numera ensam sedan i Juni då jag hunnit flytta hem till mina föräldrar igen ifrån mitt ex i Maj och sedan snabbt iväg igen första Juni. Vilket var ungefär lagom med tid för mina föräldrar att bestämma sig för att skilja sig, typ 10 år för sent.

I min ledsamhet över mitt ex fokuserade jag mest på mitt sommarjobb för att inte tänka på hur pass förstörd jag blev av det. Hur pass mycket jag förlitade mig känslomässigt på en person. Hur pass dåligt jag var villig att må för att behålla den personen. Hur mycket mitt mående gick ut över den personen. Hur lite av en egen person jag faktiskt var.

Jag har lovat mig själv att aldrig göra det igen. Att aldrig bli beroende av en annan person. Så har det nog blivit också. Trots att jag fortfarande är singel och inte har en aning, så har jag aldrig trivts så bra med mig själv som jag gör idag och jag har aldrig hellre haft så pass hälsosamma vänskapsrelationer som jag har idag.

Jag påbörjade internet-KBT i Maj där man fick göra väldigt töntiga övningar för att hantera sin ångest som jag var fullständigt övertygad om att det inte skulle göra någon skillnad. Men jag gjorde det och oavsett hur töntigt det var och hur dumt det kändes, så hjälpte det. Att distrahera mig, att leka glad och strukturera mina dagar, att sätta upp mål och att faktiskt utföra målen har verkligen gjort att min ångest i princip är helt borta. Det eller kanske alla andra förändringar som har skett det senaste året.

Jag har börjat träna och utför någon form av fysisk aktivitet i princip varje dag. Antingen så styrketränar jag eller så springer jag. Mest fokus lägger jag absolut på löpningen och mitt personbästa är nu 5 km på mindre än 22 minuter. Vilket definitivt är bättre än i början, 5 km på den tid det tog att gå. Mitt mål för detta året är att springa 5 km på mindre än 20 minuter.

I och med träning har jag hoppat på den övriga hälsotrenden i den mån det går, med de förutsättningar för mat som jag har. Det är fortfarande en extrem ångestupplevelse att äta vissa kategorier av mat och jag har fortfarande extremt långt att gå när det kommer till mat. Dock har jag gjort förbättringar genom att i princip sluta fullständigt med halvfabrikat, vilket betyder att det tar lite längre tid att laga mat, men den blir också bättre och godare. Försöker dessutom äta mer mat och mindre mat ute för att gå upp i vikt. Ligger ungefär 3 kg under mitt nuvarande mål som jag borde närma mig iochmed styrketräning.

Detta läsåret har jag läst 12 HP mer än fulltakt, vilket betyder att om jag fortsätter såhär kommer jag ta examen som planerat enligt 2021 och ligger bara 6 kurser (ca 20 HP mest) back.

Jag har även börjat jobba lite vid sidan om skolan sedan i Mars på ett konsultbolag för och av studenter vilket är fantastiskt. Det är otroligt givande och jag lär mig någonting samtidigt som jag får praktisk erfarenhet inom utveckling. Utöver det faktiskt betalda jobbet har jag börjat volontärarbeta på Mattecentrum, vilket är fantastiskt, inte minst för att man får hjälpa till men också för att de flesta man jobbar med är fantastiska.
Har en pytteliten crush på en av dem andra volontärerna, som tyvärr arbetar på en annan skola.
Hänger även på muséet i Malmö genom en annan organisation som lär barn att programmera legorobottar vilket är lite halvcoolt och verkligen ett fantastiskt initiativ av grundaren.

Igår var jag på mitt sista besök på psyk. Vi bestämde att skriva av två diagnoser som jag fått väldigt tidigt och som varit väldigt tveksamma till. Jag vill behålla recidiverande depression. Men jag har inte Aspergers längre och inte heller Bipolär typ 2. Eller så har jag aldrig haft dem, antar jag att man borde säga. Vilket känns både skitkul men också lite förvirrande. Det är ändå en liten del av min identitet som försvinner. Men jag är trots allt fortfarande samma person.

I Juli ska jag flytta till en tvåa i Lund helt själv. Jag är lite rädd för att flytta till en annan stad än Malmö där jag verkligen byggt upp en säkerhet, men jag är också otroligt taggad på att flytta till en annan stad närmare skolan. Är taggad på att delta mer i aktiviteter runtom skolan och är genuint taggad på att börja min specialisering nästa år. Jag tror att detta året kommer bli mitt bästa år någonsin och jag har verkligen lärt mig att älska livet och mig själv.


Logga in för att kommentera
kattufo Tjej, 26 år

all lycka till dig <3

Max Kille, 20 år

TILL DIG OCKSÅ SABINA<3

Titan 20 år

Du är fanatiskt max och du förtjänar allt bra som hänt dig, heja dig!

Max Kille, 20 år

Du är också fantastiskt Madde och förtjänar ALLT BRA MED <3.

wingdings Tjej, 23 år

<3 Världsklass på dig!!!!!

Max Kille, 20 år

VÄRDSKLASS PÅ DIG MED ANNIE <3

jennylinnea Tjej, 22 år

<3

Max Kille, 20 år

<3