Känner mig osmickrande.

Ni vet den där känslan,
när man verkligen, verkligen, verkligen inte borde gå ut?
När man är helt ofixad, übertrött och sjuk?
Osmickrande.

Det är så jag känner mig, trots detta var jag tvungen att bege mig in till tandläkaren.
Det gick... sådär. Har en ny tid den tolvfte.
Ohyeah.

Det kändes sådär att gå runt inne i haninge centrum efteråt,
för att min moder skulle köpa nya skor till min bror.
Usch.

Okej, nu skall ni få se hur emo jag har varit: