Om du bara förstod.

Om du bara visste hur mycket jag saknar dig.
Om du bara visste hur otroligt mycket jag önskar att du brydde dig om mig.
Om du bara visste hur tomt det känns utan dig.
Om du bara visste hur mycket jag behöver dig egentligen, hur betydelsefull du är för mig.

Men jag står här som ett frågetecken och vet inte vad som hände, vet inte varför du inte har hjärta att ens höra av dig, ett sms eller ett kort telefonsamtal, så jag åtminstone får höra din röst...men nej, du kan inte, du klarar det inte..du vet inte hur du ska prata med mig..du vet nog inte heller varför det är såhär..

Men jag känner mig helt..jag vet inte..jag känner mig sårad, att du inte har hjärta att höra av dig till mig, men resten av mina syskon kan du prata med..

Åh vad jag önskar att du förstod pappa..

Och jag skriver bara för att skriva av mig, inte nå uppmärksamhet.