Ännu en dikt

En ung mö sitter på klippans topp, allt en skeppare tänker är med sin snopp.

Hon sjunger så fint i dimmans sus, hennes guldiga hår skär i mörkret som ljus.

Skepparen lyssnar på den vackra melodi, i detta finns ingen ironi.

Han tappar taget om sitt skepp, för hon är det vackraste han sett.

Han ser denna mö på bergets brant, han känner att han närmar sig en kant.
Han i ett berg krockar, så snabbt ett liv slocknar.