En gammal dikt jag skrev, för flickan som inte finns

Tårar av glas, som krossas mot marken.
Du ser mig som den vilsna pojken jag är.
Du tog min hand, men du släppte för fort.

Jag försöker att le, men den falskhet vill jag inte ge till någon.

Låt mig gå, låt mig gå!
Jag ska kunna stå!

Jag är stark.... Fan vilken lögnare jag är.

Nästa som tar min hand har ett stort ansvar.

Du borde plocka upp alla mina tårar av glas, bit för bit.

Akta dig så du inte skär dig vackra flicka, vem du nu än är..