6 Januari 2017

Idag har jag varit riktigt jävla bitter. På den nivån att jag inte kan bete mig som folk runt annat folk.
Ändå så åkte jag (blev glass lovad) till Ikea med mamma... och halva Göteborg var typ där och jag fick inre panik/yttre ilske problem.
Klampade omkring, och var sur och tvär och trängde mig. Ingen glass fick jag heller.

Sen kom jag hem, blev ännu mer sur, pga vissa av mina bästa vänner inte har någon som helst.... känslighet för andras respekt eller känslor ibland.
Behöver inte gå in på detaljer men jag blir så jävla irriterad på människor som ger intryck för att man har bestämt med sina vänner att man ska ses och göra något tillsammans och sen helt plötsligt bjuder in en till en helt annan grej och ba "kom å häng med oss" och så säger man nej och förklarar varför och då ska den andra gruppen bara vända "hur många är ni? vad ska ni göra? får vi hänga med er? vill ni hänga med oss?" .......... *sigh* nej, bara nej.
Och ens kompis vet att man inte ens vill hänga med den andra gruppen pga jag gillar inte ens människorna..... JESUS. varför händer sånt här fortfarande mig, varför kan inte mina kompisar typ.. använda huvudet och fucking lyssna någon gång.

Hade redan sagt till mina vänner från första början att jag KANSKE kunde hänga ikväll pga är förkyld osv men efter det här, fucking nej. Vill inte ens vara i närheten av människor. Inte sådana som bara gnäller om sina problem utan att aldrig göra något åt det eller sådana som aldrig lyssnar och tar till sig när man säger nej. Jag älskar dem verkligen, men uuuugh vad de kan gå mig på nerverna ibland. Typ nu, typ idag.

......................... dagens två positiva saker är att ingen äcklig snubbe har skrivit till mig och jag har blivit med band.

Nu ska jag gå och kolla på, "på spåret" med mamma och äta glass.



Also, om någon kommenterar att jag är gnällig... I'll cut you.
Åtminstone säger jag ifrån när mina kompisar går mig på nerverna eller beter sig som svin, så nej... don't do it.