Mvh rädd

Börjat fundera på det där med knät igen.

Inte för att det har gått fyra år sedan jag fick skadan eller två sedan jag slog upp den igen. Inte heller för att det är vinter och så fort isen lägger sig över marken kommer jag inte bara bli en bambi utan även vrida knät i obehagliga riktningar som sedan blir ett svullet knä och sängliggande.

Nej. Det är på grund av att jag vaknade härom natten och visste att något var fel men visste inte vad förns jag skulle upp på toa och då var det som att jag inte hade något ben. Alltså det kändes så. Var helt stum i knät, bort domnad och när jag gick så haltade jag / det kändes som att benet åkte genom golvet. Så sjukt obehagligt. Hela knät var svullet.

Och inatt kan jag inte sova pga den delen av skadan som påverkar utsidan av smalbenet och som löper hela vägen ner i foten.

Det är obehagligt, det gör ont och smärtan i benet/foten går _aldrig_ riktigt bort. Även om den försvinner i knät ibland.

Har aldrig heller gått vidare med det. Tvingades sluta träna MMA pga att jag slog upp knäskadan för två år sedan under en träning, gick aldrig vidare i någon behandling då utan fick veta att det skulle ha allvarliga konsekvenser om jag inte slutade träna och tog det lugnt istället.

Men nu har jag ändå kommit till en point där jag inte vågar gå med det längre samtidigt som jag är jätte rädd för att kolla upp det av två anledningar: 1. Det finns inget att göra åt det, 2. Det måste opereras.

Dessutom blev jag sparkad på samma smalben i augusti och jag har fortfarande ont där, är fortfarande öm och svullen, har fortfarande ont om jag lägger för mycket vikt på benet under en längre period.

Det kanske är dags nu.
:(