Är lite sur nu.

De e lite irriterande när alla ens vänner dumförklarar en för att man ska träffa sitt ex.
Jo jag fattar, you made your fucking point. Men kan någon försöka se det från min synvinkel istället för att berätta vilket hemskt misstag jag begår?
Jag orkar inte att 100% alltid agera perfekt för andras skull, låt mig begå misstag och lära mig något ifrån dem istället.
Det är dessutom lite: fool me once shame on you, fool me twice shame on me. Och jag tänker inte låta honom fool me twice, I'm not that stupid.
Så varför kan inte folk sluta behandla mig som om jag vore så stupid. Ugh.