TW.

Är så sinnessjukt jävla ledsen och hemskt nere just nu. Skulle inte påstå att jag är deprimerad, för det är jag verkligen inte. Men att ha brutit kontakten med en av mina (bästa) vänner tar verkligen livslusten ur mig.

Jag kanske verkar som en normal och enkel person. Men jag är väldigt komplicerad. Och det är inget man egentligen tror om mig, eftersom jag helst inte pratar om det. Jag har väldigt svårt att släppa in nya människor i mitt liv, för jag är alltid skeptisk och rädd för att det ska vara fel sorts människa för mig. Men när jag väl accepterar någon som min vän blir den personen extremt älskad och för mig även någon typ av familjemedlem.

Jag tål inte förändring så speciellt bra heller. Skyll det på min uppväxt, på min diagnos, på mitt stjärntecken. Jag vet inte varför det är så. Man måste approtcha mig på ett bra sätt, låta mig vänja mig vid tanken. Annars blir jag sån här... Blödig? Jag vet inte.

Känner att jag inte kan tvinga någon att vara min vän, även om jag vill vara hens vän. Jag vet inte vad jag ska göra åt det faktiskt. Kan inte riktigt prata om det med någon för alla mina vänner känner hen och resten av dem som inte känner hen tycker att jag överdriver eller att jag bör släppa det.

Men jag kan inte. Jag gråter när jag äter, skiter, duschar osv. Och när jag inte gråter så sover jag. Jag vill inte ens träffa mina vänner just nu. Jag orkar inte vara social eller existera runt människor för tillfället.