Knivad så långt in i själen

Att ilskan tog en helt annan väg än förväntat.
Inga tårar fälls ikväll, är bara lugn och förbannad.
Vill göra mig av med allt och alla som tynger ner mig, vill slänga er långt åt helvete, långt bort från mitt liv.

Att konfrontera den människan som har fött en, och försöka på denne att stå för sina handlingar och ord, utan att lyckas.
För den människan hellre lägger lite mer skit på mig, anser att det är mitt fel och skyller ifrån sig på mig, på min pappa, på samhället. Nej, ta ansvar för dina handlingar istället och bete dig som en vuxen människa.

Orkar inte bry mig dock. När jag går härifrån så lämnar jag nyckeln, så får vi se vem som skrattar sist.

Men även om detta är toppen på moset av svek i mitt liv just nu, ugh.. jag vill inte ens träffa mina vänner på ett tag.
Vill mest av allt inte riskera att smälla till någon på käften. Lite så känner jag just nu. Respektera det, tack!